08 februari 2012

Fort

En vecka gick fort! min ambition var att jag åtminstone skulle få till ett eller två inlägg här, men tiden försvann och tanken blev tom! Både tanken och tanken. Det blir så ibland, orken sinar och då blir det som om även mätaren på alla tankar dimper. Det blir ganska skönt faktiskt, kanske för omgivningen också. Sedan fick en släng av förkylningsvirus mig lite på fall också. Men... nu är jag igång igen och styrkan återkommer.

Jag fick en fin inbjudan i lördags att gå in i ett lite nytt spännande viktigt frivillig arbete i församlingen. Jag sa JA på stående fot, eller jag låg i sängen, för jag såg och förstår behovet. Men förvånande nog så infann sig inte den där glädjen som kommer när man går in i något man upplever att man skall göra. Tvärtom så blev det lite tyst. När jag talade med Gud om det ( mm jag kallar bönen för det) så kändes det som om han satt med huvudet på sned och sa ingenting bara tittade på mig. Jag upprepade min förtjusning men Nä jag kände inget gehör för att just jag skulle göra detta. Istället kände jag en liten förmaning att inte göra något utöver det som jag redan gör. Så jag fick återkomma till den som frågade mig och säga att "Nej jag skall inte göra detta!".. DÅ kom känslan av att göra rätt sak i rätt tid tillbaka.
En gång för 27 år sedan stod jag inför att gå in i en annan uppgift efter ett kort uppehåll med bäbis nr 1 men insåg att nr bäbis 2 också ville vara med och leka. Jag insåg också att jag kanske inte skulle kunna gå in i uppgiften igen och var aningen bekymrad. Jag talade då med min pastor och han sa de befriande orden: "Du hinner göra allt det där sedan, du har viktigare saker för dig nu". Den meningen har sedan dess ljudit i mina öron. Ibland har de varit svårt att lyda rådet han gav för det är ju så roligt att göra allt det andra, eller hur? Men var försiktig du kanske har det som är viktigast framför dig så sköt om det, hitta friden och vänta på startsignalen att göra det andra. Den kanske aldrig kommer eller så kommer det tidigare än du trodde men du kan ändå ha glädjen i det du gör. I know because I been there and done that!


1 kommentar:

Kristina sa...

Så sant det du säger-.Tänk om vi alltid frågade Gud om det var rätt tid och rätt grej då skulle vi slippa så många utbrända. Dessutom så skulle vi även få rätt person på rätt plats och fler somt tagit på sig när ingen annan gör det skulle bli befriade. Vad skönt att friden återvände.
Hoppas förkylningen oxå försvunnit
kram