Idag kom experten, en skäggprydd glad Juha, nästan lika stor som skidåkaren från 70/80 talet. han visslade och fixade och verkade vara glad över sitt kall. Han hade en aningens större högtryckslang än makens och fick leda slangen 15 meter och spolade och fick det alldeles jättebra! Sedan visade han mig hur det skulle se ut när vattnet sjönk ned ur diskhon. En perfekt stor virvel YEAH! Vilken lättnad Vilken glädje! Ta sedan och spola regelbundet med varmt vatten och diskmedel så löser smutsen upp sig. Underhåll!
Fick mig en tanke och en bild på detta, så klart :)
Vi samlar på oss lite skräp i livet både av det vi själva gjort och och en viss del kanske vad andra gjort. Sköter vi inte om det kan skräpet bilda just den där proppen som gör att glädjen och friden försvinnner och livet kapsejsar. Vi försöker själva och försöker igen men har kanske bara tillgång till kallt vatten och det blir inget resultat. Så möter vi någon som ger värme, säger ett varmt ord och ger en varm kram. Då är det som varmvatten som fritt får flöda genom ådrorna och proppen börjar lösas upp. Man kan andas igen och orkar se framåt och åt rätt håll.
Kan det vara så att våra ord och våra handlingar fungerar som propplösare eller som stoppar upp. Ja vi gör nog både det ena och det andra, men Gud hjälps oss att tänka efter före...
