Jag borde ha gått och lagt mig för en stund sedan men icke... men jag borde...skall bara...
Det har stormat idag, ja inte ute utan i omständigheterna. Det började bra och vid lunchtid var det 100 % stilla. Men... sen... poff pang poff... och frun i Fjällboskogen som har så stor frid och som stått, gått och legat i Psalm 23 hela helgen for pladask omkull, bildligt talat. Sedan efter ett telefonsamtal så var humöret på frysgrader. Rysligt dåligt, fast jag kamoflerade det bra till dem som inte behöver bli drabbade. Men uuhhh jag kan säga att det gick fort!! att handla idag. Såg liksom bara dimma och mörker framför mig och ett STORT NIX! Resan hem i bilen var tyst, ja inte de två övertrötta barnen, det var flamsigt värre. Trevlig kväll det blir tänkte jag... men sen hände det som så ofta ofta ofta händer... min älskade bästis nödolustkompis kom ner för trappen gav mig en kram och sa: Det kommer att bli bra,och påminde mig om vårt ord
" Jag vet väl vilka tankar jag har för er, fridens tankar och inte ofärdens till att ge er en framtid och ett hopp...."
Det dåliga humöret bara rann av mig som vatten på en .. ja okey då ... gås :) Hoppet spred sitt klara sken och även om jag inte sett lösningen så bara vet jag att everything is gonna be alright!!
Gud är på vår sida, alltid, han ser på oss och ler av glädje varje gång han ser oss...
Så jag vill bara uttrycka min tacksamhet till min älskade make, han läser inte min blogg hehe så han får höra det ändå. Men tänk va underbart det är med vänner, vänner som ser bortom dåligt humör och som älskar att se sin vän glad! Reallife vänner, bloggvänner, Facebookvänner, gamla vänner, nya vänner.... det finns många som kommer att kunna betyda så mycket för många.
Så nu har jag fundrat klart... nu skall jag ta den här kroppen till sängen och försöka sova ikapp lite tid.
God natt små kamrater och TACK för idag.... i morgon är det en ny dag, med gott humör... :)