Ett år äldre ...

Något i mig rycker på axlarna men en annan del spjärnar lite emot. Det är en charm att samla på år och förhoppningsvis blir man aningen visare för varje år. Mitt år som 51 var ett mellan år. Ett år som jag vid en första eftertanke helst glömmer men som vid några tankar till ändå behåller och ser som nyttigt! Det är ju så att prövningar är något som när man är i dem inte alls är bekväma nyttiga eller bra. Men i efterhand så nickar man lite och nog erkänner att de fyllt sin plats.
Men ... Nu är det 2012 och jag har fyllt 52 år. Visserligen är det fortfarande vissa saker som släpar sig kvar men ljuset lyser starkare och det finns mycket fint att se fram emot. :) en riktig stor fin dag närmar sig med stormsteg!
Gud är god Vårsolen är riktigt varm idag och första vårtecknet har visat sig... Grannen grillar korv ute :)
Idag är det en annan dag och det är riktigt bra!

Glad att det är fredag

Veckorna rusar fram och man kan inte rå för det men fredag är fredag

 och jag är riktigt glad att det är fredag just idag.

Tidningarna skriver att våren startar idag och det är den bästa tiden för mig! 

Speciellt idag!

Grattis till lilla familjen

OK

Jag föll för frestelsen, men bara en halv frestelse. Helt ok en gång om året.

Uppenbarelse

Jag fick en uppenbarelse i morse på vandringen till jobbet, ja jo ibland så får hon till det att gå till jobbet. Idag mest för att bilen behövdes på en lite längre sträcka. Si så där 40 mil. :) Men det var ju tur det för annars hade kanske uppenbarelsen inte kommit. Det var inte helt plogat på vägen så jag fick lyfta benen lite mer än vad jag brukar behöva göra. Så det kom en och annan liten suck ur tanten. Men så kom jag till skogsområdet och trots snön, trots benlyft (överdriver aningens) så kom det ord från Bibeln vi samtalade om på morgonen om att De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, Ords 10:28. Det var då jag såg, såg framåt och fick visionen. Skogen var full av vitsippor Full av fågelkvitter och solstrålarna bröt igenom löv och barrträd. Vi är snart där! DU är snart där, där framme där drömmen du bär på får en glad fullbordan. Trampa på bara, lyft benen lite högre då och då så att du inte snubblar och sedan så småningom blir det vår även i ditt liv....

Something good is going to happen 

How Great Is Our God (World Edition. Live)

Vaknade med en speciell känsla i kroppen .. kunde inte riktigt peka vad det var. Känslan höll i sig på vägen till jobbet och även under morgonbönen. Tills jag satte mig här vid datorn och skall precis börja arbeta. Satte på Spotify och den här sången började ljuda. Blev nyfiken och titta efter ett videoklipp och då kom den här upp. På många språk från många länder samma sång.. How great is our God. DÅ rördes något inom mig, jag kände mig omsluten innesluten omfamnad av en stor allsmäktig Gud. Från alla språk och på alla tungomål skall sången ljuda... How great is our God...

Glad Alla Hjärtans dag

En av de fina traditionerna som jag är glad över att vi infört i vårt land.

Att visa extra mycket värme och omtanke.

Det finns ett hjärta som klappar varje dag för oss, även om vi ibland, eller ofta, tycker att vi inte märker det.

Ett hjärta som inte vill tränga sig på utan som varsamt säger till oss.

Må du då välja livet!

Glad alla hjärtans dag!

[HD] Jennifer Hudson Tribute To Whitney Houston @ 2012 Grammys "I Will A...

Ja jag bearbetar fortfarande att en av mina favoriter stulits från sitt liv. Det hade kunnat vara så otroligt annorlunda. Kom inte och säg att sprit och droger förstör!

Whitney Houston - I Look To You

Jag sitter här och gråter över hur en sådan vacker begåvad utrustad människa är borta. Nedbruten av droger som helt förstört hennes liv. Rest in peace Whitney

Mariah Carey & Whitney Houston - When You Believe

Kan bara utbrista i ett ord.. så tragiskt!

Du är du och Du duger

Vi hade ett "sitta-kvar-vid-bordet-samtal" med vår vackra 14åriga skönhet igår vid middagsbordet där hon igen talade om hur hennes vänner beklagar sig över sitt utseende. 14åriga fina tjejer en vacker blandning mellan hur långt de kommit i utveckling. De står och klagar över bakdelen, näsan, ögonen, håret ja hela kroppen, hur tjocka de tycker att de är. Det är inte lätt för dem. Om vi föräldrar lämnar dem allena med alla sociala medier, som tar sig friheten att säga hur man skall se ut för att duga, och jobbar så mycket att vi inte hinner observera att ögonen blir mer och mer inramade av en svart kajalpenna och klädvalet mer och mer utmanande då har det nog ringt en varningsklocka alldeles för länge. Jag kastar sten i glashus här och gör det faktiskt medvetet, för jag jobbar lite för mycket och orken sinar ofta på fel prioriteringar. Vi behöver se om det viktigaste vi har och hjälpa dem att se sig själva från insidan och ut. Kanske frukostbordet är en bra plats att börja på, att vi verkligen själva äter frukost. Att vi tar tiden och talar om för dem att de är vackra och att vi lyssnar på deras tankar. Kanske dags att återta rollen att forma, leva föredömligt och stärka deras självbild. Tror det!    

Fort

En vecka gick fort! min ambition var att jag åtminstone skulle få till ett eller två inlägg här, men tiden försvann och tanken blev tom! Både tanken och tanken. Det blir så ibland, orken sinar och då blir det som om även mätaren på alla tankar dimper. Det blir ganska skönt faktiskt, kanske för omgivningen också. Sedan fick en släng av förkylningsvirus mig lite på fall också. Men... nu är jag igång igen och styrkan återkommer.

Jag fick en fin inbjudan i lördags att gå in i ett lite nytt spännande viktigt frivillig arbete i församlingen. Jag sa JA på stående fot, eller jag låg i sängen, för jag såg och förstår behovet. Men förvånande nog så infann sig inte den där glädjen som kommer när man går in i något man upplever att man skall göra. Tvärtom så blev det lite tyst. När jag talade med Gud om det ( mm jag kallar bönen för det) så kändes det som om han satt med huvudet på sned och sa ingenting bara tittade på mig. Jag upprepade min förtjusning men Nä jag kände inget gehör för att just jag skulle göra detta. Istället kände jag en liten förmaning att inte göra något utöver det som jag redan gör. Så jag fick återkomma till den som frågade mig och säga att "Nej jag skall inte göra detta!".. DÅ kom känslan av att göra rätt sak i rätt tid tillbaka.
En gång för 27 år sedan stod jag inför att gå in i en annan uppgift efter ett kort uppehåll med bäbis nr 1 men insåg att nr bäbis 2 också ville vara med och leka. Jag insåg också att jag kanske inte skulle kunna gå in i uppgiften igen och var aningen bekymrad. Jag talade då med min pastor och han sa de befriande orden: "Du hinner göra allt det där sedan, du har viktigare saker för dig nu". Den meningen har sedan dess ljudit i mina öron. Ibland har de varit svårt att lyda rådet han gav för det är ju så roligt att göra allt det andra, eller hur? Men var försiktig du kanske har det som är viktigast framför dig så sköt om det, hitta friden och vänta på startsignalen att göra det andra. Den kanske aldrig kommer eller så kommer det tidigare än du trodde men du kan ändå ha glädjen i det du gör. I know because I been there and done that!