Stopp i avloppet

En vanlig typiskt tråkig sak, STOPP i avloppet. Tacksam för att det var i köket och inte på toaletterna dock. Vi försökte själva några gånger, rensade och spolade, till ingen nytta. Maken tog in högtryckstvätten och dängde på men no no no.. inget resultat utan tvärtom det blev mer stopp.
Idag kom experten, en skäggprydd glad Juha, nästan lika stor som skidåkaren från 70/80 talet. han visslade och fixade och verkade vara glad över sitt kall. Han hade en aningens större högtryckslang än makens och fick leda slangen 15 meter och spolade och fick det alldeles jättebra! Sedan visade han mig hur det skulle se ut när vattnet sjönk ned ur diskhon. En perfekt stor virvel YEAH! Vilken lättnad Vilken glädje! Ta sedan och spola regelbundet med varmt vatten och diskmedel så löser smutsen upp sig. Underhåll!

Fick mig en tanke och en bild på detta, så klart :)

Vi samlar på oss lite skräp i livet både av det vi själva gjort och och en viss del kanske vad andra gjort. Sköter vi inte om det kan skräpet bilda just den där proppen som gör att glädjen och friden försvinnner och livet kapsejsar. Vi försöker själva och försöker igen men har kanske bara tillgång till kallt vatten och det blir inget resultat. Så möter vi någon som ger värme, säger ett varmt ord och ger en varm kram. Då är det som varmvatten som fritt får flöda genom ådrorna och proppen börjar lösas upp. Man kan andas igen och orkar se framåt och åt rätt håll.

Kan det vara så att våra ord och våra handlingar fungerar som propplösare eller som stoppar upp. Ja vi gör nog både det ena och det andra, men Gud hjälps oss att tänka efter före...

Hoppsan sommaren kom och sommaren försvann...

Vilken sommar vi haft! Svårt att säga annat, vi behövde få svettas lite för att uppskatta det som kommer nu framför oss. För visst är vi så, vi nordbor, att vi uppskattar årstiderna. I alla fall om de är vad det är meningen att det skall vara.  Nu fick vi ladda D vitamin så det räcker hela vintern.
Avslutar sommaren med att sitta med foten i bandage och i högläge efter en planerad operation. Man får i alla fall tid att tänka och att bedja. Det är som med sommarens D vitamin så är detta tillstånd som att ladda med himmelens D vitamin. Den här våren och sommaren har det haglat mycket ord och åsikter, och precis som haglet kan slå hål på skyddande tak och förstöra lacken på våra bilar så har många av orden gjort. Säkert har många av orden talats i all välmening och blind tro på att just den talarens ord är sanna. Men det är just det som är så tråkigt. Det har skadat mer än det hjälpt. Någon sa att tystnad är samma sak som att vara medlöpare .... Vad vet den personen om tystnaden som uppstår. Det kanske är så att Tala är silver och Tiga är guld. Om man inte absolut vet att man har ett mandat att tala kanske det är bättre att vara tyst! Make me brave God to listen and to hear your voice...

31 år idag

Tiden går fort... väldigt fort. Även om tiden ibland tyckts stå stilla så har den i backspegeln gått väldigt fort.

31 år ! Mahognybröllop, mahogny är ett vackert, rödbrunt trädslag som framför allt används för tillverkning av möbler. Mahogny används för tillverkning av möbler, eftersom det är lättbearbetat, motståndskraftigt mot termiter och vackert glänsande rödbrunt när det poleras. Träslaget är vattentåligt och användes därför förr till båtvirke. Intressant information. För visst har livet inte bara varit lätt. Regnskurar, kraftiga stormbyar har varvats av tider av sol och värme och där har nog tiden, som tyckts gå så fort, gjort oss fasta och starka när vi tillsammans har klarat av det. Låta tiden ha sin gång och inte ta varandra för givet är nog så sant.

Tacksam för 31 år tillsammans med dig älskling! 

Skolavslutning igen

Tiden bara går och går och nu är det sommarlov igen. Idag det 23 år på raken som jag går på en avslutning i grundskolan. Nästa år släpper vi ut V ur grundskolan och då är vi ändå inte klara :) Fyra studenter på 6 år hade vi och om två år blir det den femte studenten tätt efter det det sjätte. Bra jobbat tycker vi :)

 grattis Johanna till ditt första år på gymnasiet! 

Grattis Victor till 8 avklarade år i grundskolan 

En välsignat bra start på dagen!

Vissa dagar och ofta lite oväntat kommer den där lilla uppmuntran som man väntat på. Den kommer på olika sätt, ett samtal en händelse och som för mig som en sång. Idag kom den igen så där överraskande stilla och fint. En av mina fina arbetskamrater tog upp en sång, en sång som jag glömt bort och som det var länge sedan jag sjöng. Perioder i livet som vi alla går igenom, tror att ingen av oss kommer undan. Men jag har fast tillit till Gud om att han är med i livets alla utseenden och Han är mäktig att leda sitt folk. Han har Friden tankar och inte ofärdens till att ge oss en framtid och ett hopp.

Psalm 84:6

Passing through the valley of Weeping

 they make it a place of springs

yea, the early rain covereth it with blessings.

Psalm 84:6

Man hör sägas lite då och då att det är bra och det kan vara väldigt nyttigt att gå igenom tider av prövning och tider av många tårar. Ganska lätt att säga när man är på höjden för när man är mitt i det upplevs det gastkramande och man tror inte att man skall komma levande ur situationen. Man kan absolut inte se nyttan av den tiden. Totalt bortkastad tid och helt onödig energiförlust. Men återigen när tiden passerar och man trots allt kommer genom så har dalen blivit bevattnad av våra tårar och något väldigt vackert kan börja växa. Det som är sått sedan länge får ny kraft och styrka och kanske till och med har växterna fortplantat sig och vi ser nytt framför våra ögon.

You're the one..

I feel You so close to me

I can hardly move or breathe

I can feel Your presence all around

I fall knees down to the ground

You're the one that really matters

You're the one that really matters

You're the one that really matters

You're the one that really matters

I know that I have been found

The cares of life can't hold me down

'Cause You're the one I want to please

What matters now is what You think

You're the one that really matters

You're the one that really matters

You're the one that really matters

You're the one that really matter

And I can't help but scream about the way that You moved in

Chaotic love has messed me up so I could live again

Kärlek som berör

Ibland kan en bild, ett ord, en kram göra all skillnad i världen. Idag kom den som en fin bild och ett gott ord från en älskad dotter! Tack Beatrice

When you pass through the waters, I will be with you

And through the rivers, they will not overflow you.

When you walk through the fire, you will not be scorched,

Nor will the flame burn you.

3 

“For I am the Lord your God,

The Holy One of Israel, your Savior"

Isaiah 43:2

I Can Feel You // Jenn Johnson & Bethel Music // Tides Official Lyric Video

Underbar! Tack till dotter Caroline som tipsade mig om denna sång! Ibland hamnar vi här allihop. När det varit mycket omkring oss och stressen pockar på. Sänder en varm tacksamhet till Jesus för det är där i ögonblicken av "kaos" som friden finns.

Tar ett ögonblicks paus

Bara någon minut mitt i mitt arbete för att skriva av mig.

Talade precis med en kund genom mitt arbete och hann kallprata bara en liten stund innan jag uppfattade att han alldeles nyligen mist sin hustru. Jag visste om att hon varit sjuk en tid men tillfrisknat och de var då fulla med tillförsikt att det skulle gå bra. Men sjukdomen vann över hälsan och hon rycktes bort från honom. Orden blir ganska tama och räcker inte till. Orden som vill komma av slentrian, de inövade och praktiserade orden sjunker ihop som en illa tillagad sufflé. Det finns inga egna ord att trösta med. Han sa: det är inte så lätt att se meningen i detta... Jag kan bara förstå och ana att så är det nog. Så defintivt ... en människa man delat sitt liv med är borta och går inte att få tillbaka.
Vi tror på en himmel och vi tror på livet segrar ändå över döden till slut. Det är bara det att vår själ vill leva här och nu. När tiden fått gå så hoppas jag att min bekant får kraft att börja orka lyfta blicken. För det finns ändå en framtid och det finns ett hopp att förlita sig på! Jag ber Gud att det skall bli synligt för våra inre ögon.

Detta får mig att vända blicken till hur vi är mot varandra medan vi har varandra. Må jag vårda min egen relation och vandra i förlåtelse och tacksamhet. Jag hoppas att jag kan se med kärlekens ögon och när min egen tryter låta Gud fylla på med en evig kärlek.

Förbrukad? Nej skulle inte tro det!

Jag hade förra sommaren en underbar favorit i min trädgård. Summer snow min underbara vita klematis. Saken var att den var inte nedklippt på säkert 10 år utan hade fått blomma på gamla grenar. Det var mycket ved av grenarna och inte vackert. Efter att ha tittat på många sidor om skötsel så följde jag rådet att helt sonika klippa ned den, tuktade den rejält så det var ca 20 cm kvar av samtliga grenar. Uhhh den såg inte levande ut. Rör man vid veden som är kvar krasar det och går sönder. Jag ställde in mig på att gräva upp den och köpa en ny livskraftig. Men den fick vara kvar i jorden och varje gång jag gick förbi tittade jag efter något livstecken. Blev lite ledsen i hjärtat när den var så trist och torr. Kände nästan igen mig själv i den, jo faktiskt. Jag vet att jag inte är urgammal men en tid har det varit lite slitsamt och en del saker som inte varit bra. Men så idag vid min vanliga "titta i trädgården en stund" promenad så tittade jag riktigt nära och sa till blomman " Är du verkligen borta från mig? " så såg jag det... beviset på liv och beviset på att hur torrt och dött och omöjligt det kan vara så finns det alltid hopp. Det tar lite tid bara, vi vill så gärna att det skall blomstra och vara på topp hela tiden. Inga bekymmer man blir lycklig var dag... men så är det ju inte. Ibland för att verklig styrka skall komma behöver man klippas ned rensa bort det som tar felaktig kraft ur oss. Så jag får en blommande härlighet i år igen. Det tog bara lite tid innan det skulle visa sig.

Michael W. Smith - You Won't Let Go

No shadow comes without the light making a way
No raging storm can ever defy one word of faith
My heart remains sure in the wind, sure in the waves

You are the anchor for my soul
You won't let go
You won't let go
No matter what may come I know
You won't let go
You won't let go

No valley low, changes the truth
So I'm not afraid
You hold me close
You lead me through and light up the way

Neither life, neither death,
The highest high, the deepest depth
Nothing can
Nothing can separate
Neither tears, neither trial
Certain as the sun will rise
Nothing can
Nothing can separate

My heart remains sure in the wind, sure in the waves, always.

Read more: http://artists.letssingit.com/michael-w-smith-lyrics-you-wont-let-go-xcbdx7v#ixzz31glUEqkW
LetsSingIt - Your favorite Music Community 

Tider och stunder

Det har varit tyst igen från den lilla oasen. Kan inte skylla på att jag inte hunnit, för tid finns det. Men ibland så är det perioder i livet som inte någon av oss kommer ifrån. Då mitt i det kan det nog egentligen vara bra att låta tystnaden höras starkare än alla ord. Det kanske inte ens finns ord att skriva ned. Det kanske är helt tyst.

Tala är silver men tiga är guld

Tystnad kan vara bra men det kan också vara förödande. Tystnad i en relation är dödande. Tystnad i en tid av brytningstider kan vara helt fel. För just ett ord talat i rätt tid kan vara just den där vägledande skylten som vi skall följa. Det är inte lätt att veta men jag tror och hoppas att vi vet när det är tid att tala och tid. Låt inte stolthet eller feghet vara till hinder för ditt hjärta att tala. Det kan vara just ditt ord som väntas på att höras. 

hillsong - still

Vi bara springer på, pratar och tycker......Ibland behöver vi faktiskt bara vara stilla...

Hide me now

Under Your wings

Cover me

Within Your mighty hand

When the oceans rise and thunders roar

I will soar with You above the storm

Father you are King over the flood

I will be still, know You are God

Find rest my soul

In Christ alone

Know His power

In quietness and trust

When the oceans rise and thunders roar

I will soar with You above the storm

Father You are king over the flood

I will be still, know You are God

Prat Prat Prat

Trött av allt tyckande både verbalt och på pränt från de som har många åsikter om vår församling... Ledsen av alla verbala lustigheter från dem som känner lite skadeglädje och även hårda ord av krav från dem som minsann vet... sorgsen av all propaganda och akta er för detta... vill hålla för öronen så jag inte hör alla besserwisser som nog vet hur det skall skötas...

Det är i sanning en tomhet efter två människor som fortsätter vandra sin väg. Jag kommer inte att följa efter, jag är där jag skall vara. Men det är två vänner som jag tycker väldigt mycket om och därför gör det ont av både ledsamhet och kanske ibland ilska att de går. Om det är rätt eller fel väg de går ? De tycker det! Vem är då jag att hindra? Jag förstår inte men det jag förstår det är att jag har min väg att vandra och jag står ansvarig för den vägen en dag. Jag har fått lära mig att själv ta reda på, att själv lyssna och att jag också kan höra... vem lärde mig det? Jo han som nu går sin väg och efter att jag lyssnat och tagit reda på väljer jag att inte följa... Tack Ulf för de lektionerna.

Nu då... livet går vidare och framtiden ligger i Guds hand och jag kan skönja att den blir både upp och ner och varm och kall. GUD är densamme även om jag förändras hela tiden...

Ett vet jag och det är att jag snart skall ha semester...  

Överlevare

Vi har en fiskdamm, en påtvingad sådan då eftersom den fanns här när vi flyttade in. I höstas fångades guldfiskarna in och placerades i vattentunnor i garaget. Alla utom en, den minsta fick de inte tag i. Den kämpade för sin frihet och gömde sig i dyn och vägrade låta sig infångas. Snön föll och temperaturen med den, vi behöll pumpen igång eftersom vi tänkte på den där lille stackaren men förstod ju att förhållandena inte skulle hjälpa den att klarar sig. Vintern försvann och återvände och försvann igen. Dammen ser väldigt risig och ful ut just nu. Vattnet ser kallt och murrigt ut. Växterna har såklart vissnat och just nu ser det inte ut att komma någon förändring. Det ser minst sagt motbjudande hopplöst och dött ut att få dammen fin igen. Men! i lördags när vi hade vänner på besök och gick en promenad i trädgården och stod lutade mot räcket till dammen såg jag det.. Något litet orange som stilla stilla vilade nere i djupet mellan två stenar. Firren levde, jodå absolut levande och väldigt färggrann och frisk. Uthålligt envist och med superkrafter har den överlevt. Det talade ... För trots hur det ser ut just nu, trots tillsynes kyla och obekvämt liv så finns det alltid hopp om en ny tid Hopp om en vår. Hopp och visshet att detta tillstånd är inte för evigt. Det kommer en annan tid! Håll i, håll fast och ge aldrig upp! För våra fiskar innebär det kanske en annan damm i en annan trädgård. För dig kanske det innebär någon annan slags förändring men livet finns där, fortsättningen kommer. Den kanske skrivs i en annan vinkling än vad du trodde först men den fortsatte och fortsätter. Dont give in..

Nostalgisk morgon

Det finns tider i livet där man gjorde tydlig vägval och på ett sätt avgörande för hur framtiden blev. För mig innebar tiden 1979-1982 att mina tankar och drömmar blev verklighet. Jag hade en tydlig och klar längtan att få flytta till Umeå. Varför just Umeå vet jag inte men jag vet att det var några år av frid och mycket glädje. Så att sätta på musik jag lyssnade på då framkallar den friden, glädjen och tryggheten.

Får jag lov att presentera

Får jag lova att presentera vår lilla som fyllt tomrummet efter vår gamla kära Leia. Detta är Daisy 4 månader en underbar liten sötis men mycket liv och glädje. Stor aptit på maten och livet. En mysfaktor och engagerande liten krabat. 

Beslutet att skaffa henne var kanske inte 100 % genomtänkt men väl 80 %. Undrar hur livet skulle se ut om man alltid var 100 % på allt man skulle göra. Jag vill nog inte ens tänka tanken, visst har man i backspegeln sett att "det där skulle jag nog gjort annorlunda" men samtidigt skulle jag vara utan den erfarenheten och kanske alltid gått och undrat hur det skulle ha varit om jag tagit det steget. 

Med vårsolen så börjar det rycka lite i benen att ta nya steg mot nya saker... börjar med att göra en efterlängtad resa i april med systra mi  

Bilden är Johannas 

Vårluft i februari

Fåglarna sjunger redan för fullt. Trots knappa plusgrader och isiga gator så är luften jag andas blandad med vår. På Facebook råder det ett meningslöst krig om vilket väder som är bäst för denna årstid. Jag hör väl till dem som tycker vintern är vacker men på något sätt får snön mig att känna mig instängd och trött. Så fort fåglarna börjar kvittra tidigare med ljuset så lättar trycket över bröstet. Jag börjar glutta på fröer, planteringskärl och trädgårdsprydnader. Plockar fram vårgardiner och vill släppa in ljuset. Kanske inte så konstigt för livet har redan börjat gro djupt därnere i marken så våren hör ju livet till.

I bibeln säger Paulus till Timoteus " jag påminner dig om att återigen blåsa liv i den gåva som finns i dig " Det är som med fröerna och lökarna där planterade i jordplätten eller de torra grenarna på klängväxter och buskar. De vet vad de har att erbjuda och de samlar kraft för att glädja betraktaren och insekterna. Lite så med oss då, vi har alla något att ge till världen. Litet eller smått så gör det skillnad. Precis som Vår vivorna jag placerade i köksfönstret igår. De ger mig glädje och vittnar om en tid som kommer som jag tycker väldigt mycket om.

Allt har han gjort skönt för sin tid

Pred 3:11

Det blir ljusare

Har ni lagt märke till att det ljusnar Jag blev påmind och uppmärksammad på det av en vän igår. Hon gick från jobbet vid 16 och det var fortfarande ljust. Ljuset ÄR bättre än mörkret! Mörker kan absolut skapa stämning och man slappnar av men sitter vi där i mörkret och slappnar av blir det till slut ganska segt. Nä ut i ljuset och släpp fram ljuset … Ljuset ÄR bättre än mörkret.