Men det har varit väldigt skönt faktiskt att ta det lite lugnt med alla ord... tänk så många ord man sprider omkring sig egentligen... några ord kanske man ångrar så fort de kommit utanför kroppen... det läskiga är ju att de finns kvar... kvar i människors sinnen och tankar och kanske har det gjort lite ont också. MEN!! Sedan finns det ord som bygger upp,säger sanningen, styrker och lockar fram ett skratt... de e bra ord... Ord ger eftertanke också, kan göra det om man låter dem göra det och om man vill. Det gör gott att titta sig själv i spegeln i bland och säga till sig själv... hörru du där inne i spegeln skall vi ta och ta till oss något idag och ändra på något idag... Sluta skvallra kanske, eller tro illa om andra runt omkring..mmm... En fallgrop kan ju iofs bli att man blir jobbig emot sig själv och då kan det ju bli nedbrytande...
Gud ser iallafall på oss med sina ögon, ögon som redan känner allt ser allt och älskar oss ofantligt mycket hela tiden... och när han kommer med en liten stilla tillrättavisning då är det ganska skönt att ta till sig den och med hans hjälp försöka rätta till det som är tokigt....
Nu skall jag ta mig in till jobbet igen och fortsätta.... prata... :)))
Vaknade upp så här och känner mig så här och kommer förmodligen att känna mig så här även efter kaffekoppen som väntar på mig en trappa upp och när arbetsdagen är över så är det nog samma känsla.... WHY? Det känns bara så och en stilla röst som säger
Vår äldste son gjorde en cd som sitt PA arbete i gymnasiet, den hette just My Next Move... och idag vill jag lyfta fram just den texten.... och ställa frågan... Whats your next move? Vet inte om det är grammatiskt rätt men ni förstår :) Har vi kanske stannat till och inte längre i rörelse? Är vi i rörelse och kanske behöver stanna upp? Ställer vi öht frågan till oss själva, törs vi ställa frågan? Vill vi ställa frågan? Behöver vi ställa frågan?
