Minus

Det går utför... :) men uppåt ändå

Lite gråtmild men glad ändå

Det finns ett rum här i huset som börjar se väldigt ödsligt och tomt ut. Böcker, fotografier, tavlor och kläder börjat packas ned för att packas upp på ett annat ställe här i staden. Flickan som bor i rummet stannar några fjuttiga 16 dagar till sedan flyttar hon helt till mannen hon den 2 juni skall lova evig trohet till. Det känns lite i hjärteroten för både mig och pappan. Pappan som just nu har mycket tid här hemma upptäckte också tomheten idag och han håller med... Lite ledsamt, definitivt men Åh så mycket kärlek och värme man känner. Vilken fin framtid de går till mötes. Men jag sätter mig ändå och tänker tillbaka och blir varm i hjärtat. Flickan har flyttat förut till egna lägenheter men kom tillbaka för en tid ... But she´s slipping through our fingers and this time she´s not coming home again... not alone

tick tack tick tack

NU! är det minsann inte lång tid kvar, tiden rusar iväg och det som man såg ganska långt fram är nu snart här. Hon skall gifta sig, vår lilla fina Caroline 3010gr och 46cm lång den där dagen 17 mars 1989. Nu några cm längre och ngr gram tyngre skall stå brud i Toarps kyrka 2 juni 2012. Det var speciellt att gifta bort en son nu känns det lika speciellt att gifta bort en dotter. Skillnaden är att hon byter sitt efternamn :) Vi är så glada för det här och vi ber om Guds välsignelse glädje och frid över den nya familjen Mäkinen. VI förbereder oss slipar på talen, fixar och donar och vänatr in dagen D. 
Idag rövade hennes bästa vänner och systrar bort henne och har fått rå om henne hela dagen. Möhippa! Solen lyser över Uppsala och träden börja skimra i de mest underbara ljusgröna färgerna. Det bådar gott, gott om en framtid och ett hopp.

Fundersam

Som en ganska, om jag får säga det själv, van mamma till barn så blir jag alltid ofta så fundersam till andra föräldrar som absolut inte kan erkänna att deras barn kan göra misstag. Stackars barn säger jag .. Gör man en handling, i barnsligt oförstånd eller medveten handling så är det gjort. Ingenting kan ändra på det som blivit gjort. Det är mer hur man handskas efteråt med det som är av betydelse. Att hjälpa barnen inse att vissa saker är inte ok är inte det en bra sak att ha med sig i resväskan på livets väg. Att hjälpa barnen ta hand om konsekvenserna gör dem starka och mer uppmärksammade på hur man är mot andra. Att hjälpa dem säga förlåt är att ge dem nycklarna till den största hemligheten i livet. Att respektera andra människors integritet och att själv vara rädd om sin egen är en styrka. Att skyla barnens misstag är bara dumhet och hjälper dem inte det minsta. Vi som föräldrar behöver, bör, är skyldiga till att ge dem rätt verktyg att möta livet med. Dölja misstag och sanningen hjälper dem inte! Allt detta överklätt med den kärlek och förståelse som bara en förälder kan ge ger dem en bra start och ett bra liv.

Marinblått

Det blev en marinblå klänning från Esprit.. och jag är så lättad! Hoppas nu lättnaden håller i sig under öppet köp tiden till på måndag. Jag inser mer och mer att den 2 juni närmar sig med hast! Brudparet är så väl förberedda och allt är väldigt på sin planeringsplats. Vilken dag! Nu skall alla regnmoln göra sitt över Västgötska bygden och lämna området också. Vi vill ha sol, uppehåll och varma vindar.... det vill vi ha...

Fortsätt tro Fortsätt vandra

Ibland kan vägen framåt kännas lång men att vända

 om gör den inte kortare. 

Jag måste ändå gå framåt till slut

Hittade det  goda ordet på en blogg igår, kommer inte ihåg vart men Tack till den som skrev det. Det är ju så sant. Vi frestas ju ibland att ge upp att ge efter för svagheten, tröttheten, modfälldheten och kanske något annat verkar mer spännande mer lättsamt att ta sig igenom. Men... vi har ju en väg att gå oavsett vad det gäller. Att sätta sig ned och vila en stund hjälper, att stanna upp mitt i livet och ta sin en funderare och fylla på med vatten och föda för ande kropp och själ hjälper... Snart är målet där! och då väntar andra utmaningar

Dan före dan

Jag får hem min älskling i morgon, han är efterlängtad! Mycket efterlängtad! Man kommer på mer och mer oftare och oftare hur mycket man behöver varandra. Bara närheten, vetskapen om att vi är hemma samtidigt eller vetskapen om att han finns där. Vi är tacksamma för sjukhusvården, tacksamma för forskning och tacksamma för att det finns människor som väljer att utbilda sig för att hjälpa andra till ett bättre liv. Vi fick en Petter i vår väg, en Petter som med försiktiga fingrar och stor skicklighet gjorde ett mycket bra arbete. Så Tack till Akademiska sjukhuset i Uppsala och Tack till Thoraxintensiven och Thoraxvårdavdelningen.