Vårluft i februari

Fåglarna sjunger redan för fullt. Trots knappa plusgrader och isiga gator så är luften jag andas blandad med vår. På Facebook råder det ett meningslöst krig om vilket väder som är bäst för denna årstid. Jag hör väl till dem som tycker vintern är vacker men på något sätt får snön mig att känna mig instängd och trött. Så fort fåglarna börjar kvittra tidigare med ljuset så lättar trycket över bröstet. Jag börjar glutta på fröer, planteringskärl och trädgårdsprydnader. Plockar fram vårgardiner och vill släppa in ljuset. Kanske inte så konstigt för livet har redan börjat gro djupt därnere i marken så våren hör ju livet till.

I bibeln säger Paulus till Timoteus " jag påminner dig om att återigen blåsa liv i den gåva som finns i dig " Det är som med fröerna och lökarna där planterade i jordplätten eller de torra grenarna på klängväxter och buskar. De vet vad de har att erbjuda och de samlar kraft för att glädja betraktaren och insekterna. Lite så med oss då, vi har alla något att ge till världen. Litet eller smått så gör det skillnad. Precis som Vår vivorna jag placerade i köksfönstret igår. De ger mig glädje och vittnar om en tid som kommer som jag tycker väldigt mycket om.

Allt har han gjort skönt för sin tid

Pred 3:11

Det blir ljusare

Har ni lagt märke till att det ljusnar Jag blev påmind och uppmärksammad på det av en vän igår. Hon gick från jobbet vid 16 och det var fortfarande ljust. Ljuset ÄR bättre än mörkret! Mörker kan absolut skapa stämning och man slappnar av men sitter vi där i mörkret och slappnar av blir det till slut ganska segt. Nä ut i ljuset och släpp fram ljuset … Ljuset ÄR bättre än mörkret.

Allt prövas

Ja i sanning, allt prövas och man blir inte alltid glad över vad som kommer ut ur en när man prövas. Men risken är att man istället för att klappa sig själv på axeln för att man står upp och säger ifrån är det större risk att man ser ned på sig själv...

10 tack på varje ack

"Tio tack på varje ack" en bra paroll om man bara kunde komma ihåg den. Fullt medveten om att vissa omständigheter behöver ordnas upp och tillrättaläggas men jag tänker på alla jobbiga situationer och bökiga omständigheter och den där törntaggen som skaver hela tiden. Vi pyser ut frustration och irritation och ojande. Gnäller frustar och klagar. Vi blir till slut en plåga för alla runt omkring och oss själva. Så rådet att på varje ack lägga till tio tack är en livlina. För vi har mycket att vara tacksamma för. Fick frågan häromdagen
" Vilka är dina negativa sidor" ? ehh åhh då blev det jobbigt för i mina ögon så räcker inte en A4 sida att teckna ned allt jag skulle vilja ändra på. Men för att orka fokusera på några av dem, kanske bara en, så behöver vi energi och den får vi kanske genom att just tänka på tio bra saker för varje negativ sak och börja med det tacksamma. Så detta får bli min lista idag:

Tacklista

1. jag vaknade frisk och med tak överhuvudet
2. vattnet blev snabbt varmt i duschen
3. det fanns rena kläder att ta på mig
4. hunden hade inte kissat inne
5. jag hade mat i kylskåpet
6. hann få en puss och kram av min älskling
7. har ett arbete att gå till
8. arbetar på en plats där vi börjar med en liten bönestund
9. fullt på min Att göra lista
10. Jag vet att Gud är alltid nära 

Acklistan

den bleknade snabbt 

Ord

Tänk så bra att vi kan kommunicera med varandra. Olika språk men olika förutsättningar naturligtvis. Mitt syskonbarn har en utbildning där hon hjälper döva blinda att tala. En vän till mig kan hjälpa flyktingbarn att med bilder förklara hur livet har format dem. I min kyrka sitter ett stort antal människor varje möte och får gudstjänsten tolkad på sitt språk. Ord så viktiga och så värdefulla Och tyvärr slarvar vi så ofta med dem. Medvetet men också så ofta omedvetet. Vi använder dem för att dominera manipulera fjäska och mobba. Åh nej inte jag säger vi men om vi är ärliga ...

Med ord kan också, och jag vill tro att det oftast är så och låt oss tro att det blir oftare, lyfta vårda och helt vända en situation. Det som kändes totalt stängt och mörkt kan med ord lysa och låsa upp en stängd dörr. Jag vet för för mig lyste det upp igår genom en vän som talade ord som uppmuntrade. 

Gud hjälp mig att välja mina ord idag och ge mig möjligheten att lysa upp och låsa upp en tillsynes stängd dörr. 

Tiden flyger iväg men minnen består

Fort har det gått... Snart har 54 åt passerat och en del år känns så väldigt långt bort. En del minnen bleknar andra lyser starkare. En del minnen lyser som solen andra kanske plågar fortfarande. Min make nämnde ett tillfälle igår för länge sedan, en väldigt liten händelse egentligen, som var helt utraderat ur mitt minne. När det hände minns jag att vi fick ta ett samtal med en granne om "vårt trauma". Grannen ifråga hade en väldigt stor hund som inte älskade små hundar. Vi hade just en liten valp på några månader och den stora hunden for ut mot den okopplad. Maken fick rädda situationen och någonstans där tror vi att vår lilla blev rädd för andra hundar och skällde så fort vi mötte andra. Det fick vi aldrig ur henne.( Men vi fortsatte ha en bra relation med granne :) ändå. ) Men minnet då .. det finns där och jag minns det väl nu, men det blev placerat långt bak eftersom det blev utagerat och väl omhändertaget. Värre är det då kanske med det som vi väljer att svälja fast smaken är besk, saker som vi kanske egentligen borde ha tagit hand om och inte sopat under mattan.
Passager i våra liv kan vara så smala så trånga så pressande att luften inte tycks finnas tillräckligt av. Man tror att detta kommer jag aldrig ur... men så går tiden och man kommer vidare. Tider och stunder omskifta och plötsligt är det öppna fält igen. Allt man kanske behövde göra var att ta ett steg så får man se var det leder. Men när steget väl var taget lyste solen igenom  de lite mörka molnen. Tror bestämt jag tar ett steg till, tror jag..

   

Ny familjemedlem

Lite tidigare än vi tänkt så har vi nu en ny liten valp i vår familj. En bedårande liten Daisy. Det föll sig ganska naturligt dels för att jag behöver låta min fot vila några veckor till och för att just denna lilla skulle ha kommit till någon annan och det gick ju inte för det är vår hund, ju.
Vi hämtade henne igår, 9 veckor pigg glad och sprallig. Syster till fem och dotter till Panda snart 4 år. Just nu ligger hon mätt och belåten i mitt knä och snusar efter att ha hoppat runt, jagat sin svans och utforskat kök och hall. Första natten gick så bra i sin nattkorg på golvet mellan minimatte och minihusse.
Så våren blir i mysets tecken och saknaden efter Leia lite mindre, ingen kan ta hennes plats men tomrummet kan fyllas och det känns väldig tillfredsställande.
Nu är den stora frågan hur länge jag skall sitta här med en sovande valp i knät :)