Upp till kamp med mig nu mina kära bloggvänner. Grannen mitt över överraskade oss rejält förra året vid den här tiden med en tupp! Mmmm en grann en och fem sex hönor hade han.... allt frid o fröjd tills tuppen började tala om för oss när vi skulle vakna och när vi skulle lyssna på honom.... HELA sommaren! Hösten kom och frosten kom och tuppen o hans familj försvann TACK. Tyvärr försvann även frun i huset hos grannen mitt över och barnen, så det var ju i och för sig väldigt sorgligt. :( Men jag förstod och var ärligt talat glad över att nu kommer det ingen tupp mer, men naturligtvis ledsen för deras skull.
IDAG! tog grannen mitt över ner hönsstängslet och pålarna det satt fast i, åhhh tänkte vi nu blir det verkligen ingen tuppfamilj.. och leendena spred sig lite försiktigt.. tills.... grannen INTILL oss, började plocka upp stängslet, pålarna och matgrejsimojsen ... han har lovat sin flicka att få ta upp detta intresse... VI satt som förstenade jag och min lilla familj, vårt sovrumsfönster vätter mot hans trädgård!!! No more comments, ni förstår säkert mitt dilemma och min förtvivlan.
Såå jag inser fakta nu, det är kärlek glädje frid trofasthet återhållsamhet tålamod mildhet godhet som står på min bönelista nu ikväll och i morgon bitti och ända fram till flytten går från Fjällboskogen... och jag behöver nog allt det där annars också.
Nåväl söndagen är snart över och en ny vecka kommer och I morgon är det en annan dag, med eller utan TUPP.