Allt under kontroll

... Bara lite stryka skjortor och packa ned lite kläder, sedan beger vi oss till årets händelse! Sitter med färgtoning i håret och hoppas att den felköpta färgen inte blir lika orange som det ser ut just nu... Hur kunde jag? Men nu är det gjort och det är bara att vänta och se...Tur att ICA har öppet till 22. Nåväl inte så noga, supermascaran är inköpt, talet är under 4 minuter. Hundvakten är vidtalad, de sista dekorationerna inköpta nu kliar det i fingrarna på att tillsammans med flera andra ställa i ordning festlokalen. Och jag ser så fram emot kl 13 på lördag.... Känner att jag låter aningen stressad och det får vi råda bot på, typ nu... poppar lite popcorn senare och bara sätter mig ned... kanske... :) Två skall bli ett på lördag och jag är så glad för deras skull...

En epok är över

Vår trotjänare GUS har lämnat oss, eller vi lämnade bort honom och sa tack för de här 12 åren. En tacksam bil. En stor bil. En välanvänd bil. En familjemedlem helt enkelt. Men nu har den gjort sitt för oss och får ta hand om en ny barnfamilj. Men lite känns det allt.....

tisdag onsdag torsdag fredag... lördag

Snart är dagen här, den 2 juni 2012. En dag med många hjärtan och glada ansikten. Caroline gifter sig med sin Jonathan. Om jag känner vemod? Nej absolut inte, bara idel glädje och mycket bomull kring hjärtat. En liten planta har fått slå rot i lugn och ro. Skyddat från vind och kyla alldeles i början och när styrkan fanns att bli utplanterad så fäste rötterna och växte sig snabbt till att bli mycket starka hållbara. På lördag är det dags för den första knoppen att slå ut och det är med spänning vi får se vilken färg det blir :) Om jag känner vemod? Nej nej... bara känslan av ett tomt rum som ekar lite ju mer saker som försvinner där ifrån men som snabbt kommer att fyllas av lillebrors saker. Om jag känner vemod? ... Oh nej bara en underbar känsla av att ytterligare en fin människa fyller upp familjen. Familjen som från början var 2 st blev under 15 år 8 st är nu efter lördag 10 st och fler lär det ju bli... Så hur lycklig får man känna sig? Finns nog ingen gräns... jag har iallafall ingen! ....

Träning

Jag känner mig snart som värsta träningsfreaken, men förstår samtidigt att jag har ganska lång väg kvar.. om jag ens vill dit, tror inte det. Men min personlige tränare är en underbart go tjej. Hon är så lyhörd och plockar upp det som behöver plockas upp till exempel att träna mina fossingar.... Så idag damp det ned ett träningsprogram om hur jag stärker min fötter... :)

Tänk så finurligt att vi har så mycket muskler som vi ofta tar för givet och glömmer bort. Muskler som med träning och uppmärksamhet kommer att stärka hela kroppen. Lite så kan man ju tänka om sina medmänniskor. Tar vi dem också för givet och glömmer dem? Tänk om den där vännen som jag kanske inte satsar på mycket, tänk om hon/han blir en viktigt kugge i framtiden, tänk om den kuggen är slö och inte brukbar när den behövs? Men tänk om den är perfekt i funktion då kommer jag att vara så glad att jag tog upp kontakten, övade och gjorde mig beroende av den. Slutkläm: Se Vårda Uppmuntra Ge näring... :)

Vilar

Fick denna video sänd till mig och njuter så när jag lyssnar! Det är ju precis så!

YES!

Familjen samlas

Snart är vi fulltaliga, på onsdag kommer äldste sonen hem och veckan där på hans älskade fru. På torsdag nästa vecka bär det av ner till Västergötland och sedan fix och trix och ställa i ordning inför den stora välsignade dagen D.