Julen 2013

Ja julen är över och endast någon timme återstår av 2013. Sitter här ensam i tystnaden men ett glas av Coca Cola Zero och försöker summera året. Det är snubblande nära att jag inte minns så mycket trots att så mycket hänt. Men tar mig samman och vandrar lite bakåt.

Året börjar med att vi i januari hittar detta hus som vi trivs så oerhört bra i. Äntligen flyttar vi ut till det samhälle jag så gärna velat komma till. Vi gör en försäljning av vårt gamla hus som jag så klart skulle vilja säga blev en toppen vinst men icke sa nicke men ut ur huset kom vi. Vintern höll aldrig på att ta slut men till slut så kom den till alla soltörstande svenskars glädje. Juni kom och vi fick flytta in i huset, ta farväl av vår älskade lilla Leia efter 12 år. Lilla vovven som inte orkade längre. Svårt och tungt! 

Men vi packade ändå våra väskor och reste på en helt underbar resa till det stora landet i väster. Ressällskapet blev ett härligt gäng nya familjemedlemmar på 16 personer. Bilade från New York via Washington, Virginia Beach, Savannah ned till Florida där vi strålade samman med våra boende älsklingar. Sammanlagt dryga 4 veckor och vi njöt hela tiden.  

Väl hemma blev vi välsignade med en fantastisk sensommar som vandrade över till Brittsommar och sommaren verkade aldrig vilja säga nej. Vi trivs och har det bra! Visst, som alla andra familjer stöter vi foten mot lite stenar och grus och blir lite tilltufsade men styrkan i att ha varandra och vänner som påminner om att blicka upp och se framåt gör ju att man kommer vidare. Vägen blir alltid lättare efter stunder av motgång. Man får rensa tankarna och skuffa av sig det som inte skall hänga kvar. Blir lite lättare och man tar nya tag. 

Mitten av november kommer och jag får min ena fot opererad, en sedan länge tänkt operation. Blir ordinerad vila med foten i högläge och helt plötsligt har vilan infunnit sig. Julen kommer och huset fylls på av värme nära och kära. Efter ett återbesök hos min läkare får jag veta att fossingen behöver lite mer vila och det blir en aningen längre sjukskrivning några veckor till. Vi får se hur vi löser det…

Vi tar ett beslut att inte vänta med ett tillskott i familjen utan väljer att redan nu fylla tomrummet efter vår älskade lilla hund och skall om två dagar hämta hem en underbar liten Daisy. Så roligt! 

Så ytterligare ett år har vi lagt bakom oss. Tacksamt lägger jag 2013 till handlingarna och väntar på att få vända blad. 2014 ett nästan tomt blad, en vecka är reserverad för en mycket efterlängtad resa med en älskad syster där vi skall utforska en stor stad, som vi längtar. Några vänner fyller 50 och en älskad son fyller 30. Jag påbörjar mitt 9 år på arbetsplatsen och jag blir 54 år… så visst går tiden sin gilla gång. 

Gott Nytt år hälsar jag från från lilla oasen… Gud är trofast! 

Dan före dan före...

Just nu stannade livet upp och jag sätter mig lite avsides. Livet så dyrbart och så viktigt och så oersättligt. I ett nu kan allt förändras och bli tomt och mörkt. Men hoppet om en himmel och en framtid får lysa starkare och trösta. Det är bara det att livet är väldigt kort och väldigt mycket kvar att leva om man bara är 17 år…..

Plötsligt händer det

Jag vann! Jag som kan räkna vinster på en hand genom alla år… Jag vann! Min skattkammare är en underbar liten plats med så fina målningar och annat pyssel. Tyvärr ligger det ju inte i min nära omgivning då så man kan inte bara ta en bilpromenad. Men nu vann jag !

Tänd ljus

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.


Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.



Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker.

Tänd rättens ljus
i korruptionens mörker

Tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,

Tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,

Tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!



~ Bo Setterlind~

Redan Lucia

Här var det tomt på inlägg, inte för att jag inte haft tid utan kanske mer för att jag inte tänkt på bloggen.. Kanske dags att sluta...

Sätter mig stilla

Det pratas mycket och det undras mycket. Mycket kan vara viktigt och väl behövligt att pratas om. Men när tyckandet och vetandet tar fart så blir vi så fastbinda och insnurrade i alla ord att vi knappt vet var änden är. Vad är sanning? Vad är värt att ordstrida för? Var är striden som jag väljer att strida? 

Just nu har jag en strid och det är med min fot och hur mycket jag orkar belasta den. Det betyder inte att jag struntar i att det finns viktiga frågor att prata om men om jag får välja så håller jag nog med en av ledarskribenterna på tidningen jag arbetar på Berit Simonsson läs den gärna.

Damm eller inte damm

När vi flyttade in i huset för snart 6 månader sedan så var nog min första tanke på att vi skulle ta bort fiskdammen. Men med tiden har jag ändrat mig, det är en liten prick över i:et. Nu är alla fiska uppe och förvaras i garaget i stora tunnor, alla utom den allra minsta, den har gömts sig i dyn. Den tror att den har det bättre där. Just nu är pumpen forsatt igång men vi behöver stänga av den nu när minusgraderna kommer. Så när våren kommer får vi väl se hur det gått för den. Den vet inte bättre utan tror att den har alla svar på hur det fungerar. Nu trivs fåglarna utmärkt i det lilla hålet av den annars isbeklädda dammen. De dricker och de badar. Väldigt mysigt!

En och en halv vecka har gått av min sjukskrivning, några veckor återstår. Det kan tyckas.. Åh va skönt för dig i Advent och allt.. Jo visst men jag kan inte riktigt utnyttja tiden just nu med att julfina och dona. Det fungerar inte med en nyopererad fot. Men jag kan tänka och planera och ordinera familjen att sätta i verket det jag tänker och planerar. Det kan jag…