31 januari 2014

Ord

Tänk så bra att vi kan kommunicera med varandra. Olika språk men olika förutsättningar naturligtvis. Mitt syskonbarn har en utbildning där hon hjälper döva blinda att tala. En vän till mig kan hjälpa flyktingbarn att med bilder förklara hur livet har format dem. I min kyrka sitter ett stort antal människor varje möte och får gudstjänsten tolkad på sitt språk. Ord så viktiga och så värdefulla Och tyvärr slarvar vi så ofta med dem. Medvetet men också så ofta omedvetet. Vi använder dem för att dominera manipulera fjäska och mobba. Åh nej inte jag säger vi men om vi är ärliga ...
Med ord kan också, och jag vill tro att det oftast är så och låt oss tro att det blir oftare, lyfta vårda och helt vända en situation. Det som kändes totalt stängt och mörkt kan med ord lysa och låsa upp en stängd dörr. Jag vet för för mig lyste det upp igår genom en vän som talade ord som uppmuntrade. 
Gud hjälp mig att välja mina ord idag och ge mig möjligheten att lysa upp och låsa upp en tillsynes stängd dörr. 

27 januari 2014

Tiden flyger iväg men minnen består

Fort har det gått... Snart har 54 åt passerat och en del år känns så väldigt långt bort. En del minnen bleknar andra lyser starkare. En del minnen lyser som solen andra kanske plågar fortfarande. Min make nämnde ett tillfälle igår för länge sedan, en väldigt liten händelse egentligen, som var helt utraderat ur mitt minne. När det hände minns jag att vi fick ta ett samtal med en granne om "vårt trauma". Grannen ifråga hade en väldigt stor hund som inte älskade små hundar. Vi hade just en liten valp på några månader och den stora hunden for ut mot den okopplad. Maken fick rädda situationen och någonstans där tror vi att vår lilla blev rädd för andra hundar och skällde så fort vi mötte andra. Det fick vi aldrig ur henne.( Men vi fortsatte ha en bra relation med granne :) ändå. ) Men minnet då .. det finns där och jag minns det väl nu, men det blev placerat långt bak eftersom det blev utagerat och väl omhändertaget. Värre är det då kanske med det som vi väljer att svälja fast smaken är besk, saker som vi kanske egentligen borde ha tagit hand om och inte sopat under mattan.
Passager i våra liv kan vara så smala så trånga så pressande att luften inte tycks finnas tillräckligt av. Man tror att detta kommer jag aldrig ur... men så går tiden och man kommer vidare. Tider och stunder omskifta och plötsligt är det öppna fält igen. Allt man kanske behövde göra var att ta ett steg så får man se var det leder. Men när steget väl var taget lyste solen igenom  de lite mörka molnen. Tror bestämt jag tar ett steg till, tror jag..
   

04 januari 2014

Ny familjemedlem

Lite tidigare än vi tänkt så har vi nu en ny liten valp i vår familj. En bedårande liten Daisy. Det föll sig ganska naturligt dels för att jag behöver låta min fot vila några veckor till och för att just denna lilla skulle ha kommit till någon annan och det gick ju inte för det är vår hund, ju.
Vi hämtade henne igår, 9 veckor pigg glad och sprallig. Syster till fem och dotter till Panda snart 4 år. Just nu ligger hon mätt och belåten i mitt knä och snusar efter att ha hoppat runt, jagat sin svans och utforskat kök och hall. Första natten gick så bra i sin nattkorg på golvet mellan minimatte och minihusse.
Så våren blir i mysets tecken och saknaden efter Leia lite mindre, ingen kan ta hennes plats men tomrummet kan fyllas och det känns väldig tillfredsställande.
Nu är den stora frågan hur länge jag skall sitta här med en sovande valp i knät :)

31 december 2013

Julen 2013



Ja julen är över och endast någon timme återstår av 2013. Sitter här ensam i tystnaden men ett glas av Coca Cola Zero och försöker summera året. Det är snubblande nära att jag inte minns så mycket trots att så mycket hänt. Men tar mig samman och vandrar lite bakåt.
Året börjar med att vi i januari hittar detta hus som vi trivs så oerhört bra i. Äntligen flyttar vi ut till det samhälle jag så gärna velat komma till. Vi gör en försäljning av vårt gamla hus som jag så klart skulle vilja säga blev en toppen vinst men icke sa nicke men ut ur huset kom vi. Vintern höll aldrig på att ta slut men till slut så kom den till alla soltörstande svenskars glädje. Juni kom och vi fick flytta in i huset, ta farväl av vår älskade lilla Leia efter 12 år. Lilla vovven som inte orkade längre. Svårt och tungt! 
Men vi packade ändå våra väskor och reste på en helt underbar resa till det stora landet i väster. Ressällskapet blev ett härligt gäng nya familjemedlemmar på 16 personer. Bilade från New York via Washington, Virginia Beach, Savannah ned till Florida där vi strålade samman med våra boende älsklingar. Sammanlagt dryga 4 veckor och vi njöt hela tiden.  
Väl hemma blev vi välsignade med en fantastisk sensommar som vandrade över till Brittsommar och sommaren verkade aldrig vilja säga nej. Vi trivs och har det bra! Visst, som alla andra familjer stöter vi foten mot lite stenar och grus och blir lite tilltufsade men styrkan i att ha varandra och vänner som påminner om att blicka upp och se framåt gör ju att man kommer vidare. Vägen blir alltid lättare efter stunder av motgång. Man får rensa tankarna och skuffa av sig det som inte skall hänga kvar. Blir lite lättare och man tar nya tag. 
Mitten av november kommer och jag får min ena fot opererad, en sedan länge tänkt operation. Blir ordinerad vila med foten i högläge och helt plötsligt har vilan infunnit sig. Julen kommer och huset fylls på av värme nära och kära. Efter ett återbesök hos min läkare får jag veta att fossingen behöver lite mer vila och det blir en aningen längre sjukskrivning några veckor till. Vi får se hur vi löser det…
Vi tar ett beslut att inte vänta med ett tillskott i familjen utan väljer att redan nu fylla tomrummet efter vår älskade lilla hund och skall om två dagar hämta hem en underbar liten Daisy. Så roligt! 

Så ytterligare ett år har vi lagt bakom oss. Tacksamt lägger jag 2013 till handlingarna och väntar på att få vända blad. 2014 ett nästan tomt blad, en vecka är reserverad för en mycket efterlängtad resa med en älskad syster där vi skall utforska en stor stad, som vi längtar. Några vänner fyller 50 och en älskad son fyller 30. Jag påbörjar mitt 9 år på arbetsplatsen och jag blir 54 år… så visst går tiden sin gilla gång. 

Gott Nytt år hälsar jag från från lilla oasen… Gud är trofast! 

22 december 2013

Dan före dan före...

Just nu stannade livet upp och jag sätter mig lite avsides. Livet så dyrbart och så viktigt och så oersättligt. I ett nu kan allt förändras och bli tomt och mörkt. Men hoppet om en himmel och en framtid får lysa starkare och trösta. Det är bara det att livet är väldigt kort och väldigt mycket kvar att leva om man bara är 17 år…..

18 december 2013

Plötsligt händer det

Jag vann! Jag som kan räkna vinster på en hand genom alla år… Jag vann! Min skattkammare är en underbar liten plats med så fina målningar och annat pyssel. Tyvärr ligger det ju inte i min nära omgivning då så man kan inte bara ta en bilpromenad. Men nu vann jag !


13 december 2013

Tänd ljus




Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.

Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.


Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker.
Tänd rättens ljus
i korruptionens mörker
Tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
Tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
Tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!

~ Bo Setterlind~