Jag fick många minnen förra veckan när jag besökte mor o far. När jag satt och tittade på min lilla pappa så kände jag sådan tacksamhet att få växa upp med honom. Musiken som spelades mycket och ofta hemma var Einar Ekberg och en av mina älsklingslekar var att stå framför spegeln med hopprepet i handen och sjunga duett tillsammans med honom. Han bakom en mikrofon någonstans och jag hemma i hallen framför spegeln. Många av de sångerna spelas inte idag och kanske tycks de vara för gamla för att sjunga. Men det är något i dem som inte går att föklara mer än att det är en sann Guds fruktan och förtröstan i att det finns något som är större än livet just nu. Så varsågod här är sången jag vaknade till i morse.. Ha en underbar dag, vet om att du är älskad och att omsorgen inte tagit slut.. det finns något mer även efter detta livet
Det enda som bär när allting annat vackla, det är Guds nåd och Guds barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar när sist jag står hos Gud i härlighet.
Det enda jag vet, det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.
Det enda som står igenom alla tider, det är hans kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller, det varar blott en kort och flyktig stund.
Det enda jag har inför den vita tronen, det är en frälsad själ, halleluja.
Och detta är nog, ty all min synd blev sonad, när Jesus dog för mig på Golgata.
Lydia Lithell
