31 oktober 2008

Sista oktober


Två dagar till sedan har vi ingen 8 åring längre! Jag förslog i morse när han kröp upp i våran säng att vi skulle stanna tiden och att han skulle vara 8 år ett år till... hm För ett år sedan hade han nog tyckt att det var en bra idé, för då ville han inte bli stor men i år.... han blev nästan lite arg på mig. Man kan inte stanna tiden mamma sa han .. okey då...

Jag skulle inte ha något emot att stanna vid 48 år, det känns som en behaglig ålder, inte 45 längre och inte heller 50. Men som V sa det går inte att stanna tiden... Och jag är nöjd och tacksam för att vara mitt i det jag är. Glad och tillfredställd när jag ser mina barn vandra framåt.

Allt har sin tid och det finns en nåd för alla tider. Nåden tar aldrig slut inte heller kraften eller styrkan frå Gud. När det känns som mest trångt och eländigt finns öppningen där. Omständigheter formar oss och när vi tar styrkan från Gud när vi vandrar genom dem så blir vi styrkta av att se att vi tar oss igenom. Vi håller Jesus i handen och han kramar till den så där kärleksfullt för att visa att han är med.... han glömmer oss aldrig ....

25 oktober 2008

Lördag och sista sommartidskvällen


Höstrusk ute, hemmamys hemma. Mycket viktigt att hålla liv i traditonen....

Ikväll eller i natt för den som absolut vill, ställer vi tillbaka klocken och får en timme extra att umgås.

Undra hur många som kommer för tidigt till kyrkan för en gång skull i morgon bitti.

21 oktober 2008

Tisdagsfika på jobbet

En god kopp kaffe och en underbar vinbärsmuffins á la Berit, en ljusglimt mitt i höstrusket!


16 oktober 2008

Arbeta

Det har väl sin lilla tjusning trots allt, tänk att man kan sitta i sitt lilla rum och stänga dörren om sig och ha datorn som sin kompis och arbetskamrat och nå så många människor. Med risk för att låta vääldigt gammal nu så måste jag ändå säga tänk för 20 år sedan......
Nåväl här är jag och här blir jag nog ett tag till.....


14 oktober 2008

Johanna is studying


The best place to do this is in the kitchen :-D when mom is cooking dinner ....

En varm uppmuntran av vår kärleksfulla dotter C


Vår kära dotter och storasyster till barnen uppmuntrade oss alla igår när hon hade köpt stora vackra gula rosor och ställt in i våra sovrum.
Liten som stor fick och vi blev alla lika glada denna höstruggiga oktoberdag i Fjällboskogen.
Tack C för din kärlek och omtanke!!

13 oktober 2008

Film igen



MMM men denna gång med min vuxna dotter på 19, vi delar tycke för "Road to Avonlea".. och inte bara hon utan C och B har njutit av många härliga avsnitt tillsammans med mig, J håller inte med men jag undrar om han inte gärna skulle vilja krypa upp i soffan och kika han med någon gång. Så underbart njutbart att se detta okomplicerade liv, vackra natur och alla roliga personligheter. Hetty, Sara, Felicity, Olivia och sist men inte minst Gus! Mina flickors hjälte och första förälskelse.


Prince Edwars Island, some day som how så skulle jag vilja åka dit.




10 oktober 2008

Över 20 år av barnfilmer


Vi insåg ikväll jag och min käre make att vi tillägnat nästan varje fredag kväll i över 20 år med att titta på barnfilm, tecknat som otecknat . Ikväll blev det V som fick bestämma och Lejonkungen gjorde comeback. Vi har väl några år kvar.... men va mysigt det är.


Man får flaschbacks vid flera tillfällen och minns vad de lite större barnen skrattade åt och inser att nu båda J och V skrattar åt samma saker...


Länge leve Disney

07 oktober 2008

Tankarna från Fjällboskogen har varit ganska tysta

Mycket har hänt denna sommar. Började med student, 18 års dag, skolavslutning, 25årig bröllopsdag, lång semester i USA, en älskad 50 åring och en underbar fest för min make. Väldigt mycket roligt och minnesvärd. Resan gjorde susen och gav absolut mersmak. Fjällboskogen kändes väldigt liten efter denna resa. Upptäckten att vägen mellan hemmet och skola och arbetet är faktiskt väldigt kort och det finns väldigt mycket mer utanför den ramen. Det skall vi börja uppleva.

Sedan blir allt inte riktigt alltid som man tänkt sig. Man vill så gärna tro gott om både sig själv och andra. Men man hamnar alltid i den övertygelsen att den enda som är att lita på är "Fader vår". När det blåser är det det skrivna ordet som håller. Löftena som aldrig sviker.
Vi behöver påminna varandra om orden i denna sång.

Löftena kunna ej svika, Nej, de stå evigt kvar:Jesus med blodet beseglat Allt, vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna, Höjder och berg försvinna,Men den som tror skal finna, Löftena de stå kvar.
Gör såsom Abraham gjorde, Blicka mot himlen opp!Medan du stjernorna räknar, Växer din tro, ditt hopp.
Tro, när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har.Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar.
Tro, när dig världen förföljer—Med dig i ugnen hetVandrar en “gudason” härlig, Prøvade, själ, det vet!
Tro, när dig vännerna svika, Tro, när blott en står kvar,Jesus, din vän, skall dig följa, Alla, ja, alla dar.
Tro under allt, som dig möter! Snart du ju hemma är.Då skall i åskådning bytas Det, som du trodde här.