Tankarna från Fjällboskogen har varit ganska tysta

Mycket har hänt denna sommar. Började med student, 18 års dag, skolavslutning, 25årig bröllopsdag, lång semester i USA, en älskad 50 åring och en underbar fest för min make. Väldigt mycket roligt och minnesvärd. Resan gjorde susen och gav absolut mersmak. Fjällboskogen kändes väldigt liten efter denna resa. Upptäckten att vägen mellan hemmet och skola och arbetet är faktiskt väldigt kort och det finns väldigt mycket mer utanför den ramen. Det skall vi börja uppleva.

Sedan blir allt inte riktigt alltid som man tänkt sig. Man vill så gärna tro gott om både sig själv och andra. Men man hamnar alltid i den övertygelsen att den enda som är att lita på är "Fader vår". När det blåser är det det skrivna ordet som håller. Löftena som aldrig sviker.
Vi behöver påminna varandra om orden i denna sång.

Löftena kunna ej svika, Nej, de stå evigt kvar:Jesus med blodet beseglat Allt, vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna, Höjder och berg försvinna,Men den som tror skal finna, Löftena de stå kvar.
Gör såsom Abraham gjorde, Blicka mot himlen opp!Medan du stjernorna räknar, Växer din tro, ditt hopp.
Tro, när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har.Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar.
Tro, när dig världen förföljer—Med dig i ugnen hetVandrar en “gudason” härlig, Prøvade, själ, det vet!
Tro, när dig vännerna svika, Tro, när blott en står kvar,Jesus, din vän, skall dig följa, Alla, ja, alla dar.
Tro under allt, som dig möter! Snart du ju hemma är.Då skall i åskådning bytas Det, som du trodde här.