Det kom en stilla viskning nyss, och den var till någon därute som jag inte träffat eller pratat ordentligt med på en ganska lång tid och som just nu är mitt i en situation där du inte kan njuta av våren som du ser alla andra göra. Allas statusuppdateringar på Facebook om våren och solen och det som ligger framför, sticker hårt in i din själ. Det gör ont och du vet inte hur du skall klara dig igenom...
Viskningen som kom var kärleksfull från himlen och hälsningen var "Jag är hos dig, göm dig här i klippan. Det som idag ser svart ut kommer att vändas till ljus och du kommer att få se min räddning" " Bara hos dig Gud har min själ sin ro"
Jag vet vem som Gud har i tanken och vill att du skall veta att jag finns här för dig... love you and I will continue to pray
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar