Känner en sorg över brustna relationer... när vänner som man känt under en period av nästan 20 år inte orkar leva tillsammans längre.. vill inte och lägger ingen skuld på någon.. för vem är jag att döma... men sorgen finns där, smärtan att se barnen, sprickan blir ett faktum... Kunde man ha gjort något för att hjälpa...Livet är inte lätt...
"Gud hjälp oss vårda varandra, påminn oss att inte ta varandra så för givet att vi slutar se varandra. Gör det på ditt sätt, det där makalöst bra sättet, kärleksfullt utan allt tyckande och dömande"
2 kommentarer:
Kramar om..ja det är ju inget man önskar någon..och allra minst sig själv..har gått igenom det där två gånger..lever som särbo idag..en underbar människa som också varit med om tråkigheter..därför kanske vi var menade för varandra..för ingen av oss orkar leva med varandra permanent..skaffat oss vanor;)Det viktigaste när man har barn..så är att ALL oenighet ska stanna och dras ett streck över..barnen behöver inte känna att de ska behöve vara den ena eller den andra föräldern till lags..inte höra skitprat och skrik och gap..det har mina tre sluppit..den dag vi flyttade.Barnen behöver två föräldrar..därför får man bita i hop..och glömma AGG! Hoppas att det ordnar sig på bästa sätt.Kram
Instämmer i din bön!
Kram Annelie
Skicka en kommentar