08 maj 2010

Källan med rikt vatten


Ibland kan livet göra sig påmint, gamla minnen kan gnaga och saker som händer nu kan överraskande göra mer ont än vad det borde göra. Saker som man lämnat bakom sig gör plötsligt ont igen och man får påminna sig om att man glömt och förlåtit och blivit förlåten för.

Jag upplevde att jag såg en bild av detta en morgon på bönen på jobbet. Jag såg mitt liv som en källa.. Det var inte mycket vatten i den, botten såg inte så vacker ut, men stenarna som låg där var rundade av vattnet. Men eftersom vattnet var lågt stötte min fot emot dem och det gjorde ont. Det var irriterande och besvärligt... jag kände mig frågande varför det helt plötsligt var på det viset att jag stötte emot dem, stenar som jag inte på väldigt länge stött emot. Tror att jag fick förklaringen.. botten-livet-erfarenheterna är där de är och man kan inte göra något åt dem... Men varför var det så lite vatten? Jag såg att det läckte på ett ställe och vattnet sipprade ut ur källan. ....... Vad det var som gjorde att det sipprade förstod jag på en gång... min kvalitetstid har varit urholkad ett tag, tiden med Mästaren som lovat att fylla på... ordet... bönen... stillheten. Gud vill fylla på källan så att jag inte behöver vandra på botten utan kan simma över den och utnyttja strömmarna från Gud.

Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud

2 kommentarer:

Bibban sa...

Fint sis, jag håller med dig om vartenda ord
KRAM

Kristina sa...

Så starka ord och så sanna. Tar dom till mig . Ha en bra helg Kram Kristina I Umeå