04 oktober 2010

En stad ovan molnen

Idag fick vi besked om att en vän, ung, alldeles för ung, inte orkade längre kämpa emot den sjukdom som hon drabbats av. Denna fantastiska vän, positiv trots orkeslöshet och berg och dalbana i hopp och förtvivlan.
Hon är hemma nu, hemma hos den som hon genom sitt liv valt att tro och följa... Hoppet som bär oss... hemma i himlen. Hennes make och fina pojkar vandrar vidare säkert just nu oerhört tomma och sköra. Men min förhoppning är att vissheten om att mamma inte längre har ont och är fri från det som plågat skall så småningom lätta på det tunga. Hon kan äntligen få brista ut i lovsång helt helad från det som stoppade henne.

Vi tänker på er R och dina fina pojkar...

Inga kommentarer: