Lite så är det när vi går igenom tider av prövning, det känns mörkare och mörkare och näst intill ogenomträngligt men så upptäcker vi en dag att det lättat och vi vet inte riktigt hur det lättade, det bara lättade. Jag önskar att man kunde ta med sig en liten påminnelse varje gång att "detta har du varit med om förr".. men på något outgrundligt sätt så glöms det bort när det är som mörkast. Gud är trofast, han är där mitt i det gråa och mörka och det som är mycket underbart är att han är med där mitt i det ljusa också. Mitt i glädjen, styrkan och friden Där går han Fridens furste, Herden och vår vän Jesus....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar