Jag minns hur känslan var när vi körde med flyttlasset hit.. en varm skön oerhört glad känsla i kroppen. Jag, en småstadflicka fick äntligen lämna storstadens hets och jäkt bakom mig och boa in mig i en mindre stad. Ny stad, nytt boende, ny skola och ny församling. Nya vänner, om än man värdesätter de gamla mycket högt. Man får inse med tidens gång att man inte kan nära alla relationer och inser också att vissa helt dör ut. Lite tragiskt men samtidigt något som livet innehåller. För är man öppen fylls det på .... Jag njuter av att ha ett arbete som jag tycker är värdefullt och innehållsrikt och en församling som jag värderar högt.. men främst så är jag kär... kär i min make och familj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar