Man känner sig väldigt liten och problemen man själv står inför ter sig väldigt små och nästintill osynliga en kväll som denna. En
BLOGGbekant jag följt under dryga året nu har det väldigt tungt. Jag knäpper mina händer och jag ber för Linda att smärtan skall ge vika och att familjen runt om henne skall få känna sig omslutna. Livet ter sig hårt när sjukdom förtär och när en ung mamma blir så plågad av cancer och när en ung pappa måste känna ett tungt ansvar att kanske snart stå ensam med alla sina pojkar. Jag ber om lättnad frid och värme en stund som denna..
1 kommentar:
Det är så ofattbart, detta som händer Linda! Jag träffade henne för bara två veckor sedan och då verkade hon hyfsat pigg men nu ligger hon inlagd igen... Tänker ständigt på henne och hoppas att hon ska få slippa lite av sina smärtor snart!
Skicka en kommentar