Bekännelse

Så här dag tre av ett nytt försök så sitter jag här i soffhörnet med en kopp kaffe och tre after eight bitar...och djungelvrål :) :) Skäms inte ett dugg utan njuter av blandningen av mint-choklad, lakrits och kaffe. Jag sökte igenom skåpen och såg att jag behövde rädda familjen från det sista av påskgodiset. Sedan... kan jag fortsätta försöka... Mina barn, ivrigt påhejjade av min make, anser att en promenad till och från jobbet skulle vara en bra början till att försöka. Jag börjar bli påverkad av deras "omsorg" och tar en klunk kaffe till.
Kanske är det så att vi så envist håller fast vid ett beteende eller tänkande att vi blir blinda för andra lättare sundare och bättre vägar. Lättnaden när vi ser att det är skönt att släppa taget om en tanke är obeskrivligt befriande. Om vi tänker på Gud ett tag, kanske är det så att vi räds för att låta honom komma in och få en del av vårt liv. Den rädslan stänger dörren och vi går miste om det som finns på andra sidan. Kanske dags att öppna dörren och få uppleva den befriande obeskrivliga lättnaden av att vara hemma ... igen... :)