En utväg

Det finns alltid en väg ut. Vi tänker gärna ut det vi tror är det bästa sättet och det är väl bra. Fast ibland kanske just den tokigaste vägen vara den helt rätta vägen. Hörde igår en bra sak:

Fokusera inte på det som känns utan på det som är bra...

För det är ju ofta så att känslorna styr oss så onödigt mycket och kan faktiskt ödelägga en väldigt bra tanke för att den kanske inte för stunden känns så rätt. Tiden är för oss och arbetar med oss...

Som troende vet jag att Gud kan leda på rätt väg och att det ofta visat sig vara en väg som man själv kanske aldrig skulle kunna tänka ut själv, man bara vet att man vet att det är rätt. När beslutet väl är taget att börja gå, DÅ kan känslorna få komma och krydda om de överensstämmer med det som är bra :)