23 juni 2011

Tider och stunder

Sitter och lyssnar på musiken från Mama Mia filmen och kommer till sången "Slipping through my fingers" och minsann, den värmer mitt hjärta. Det är livets gång .. barnen har vi omkring kjolarna för en tid men i våra hjärtan för alltid. Det som varit på ett sätt kan man inte hålla för alltid, det man kanske alltid haft eller haft för en tid behöver få gå vidare. Som mamma och pappa gäller det ju naturligtvis barnen som växer upp och vandrar vidare på egna stråt. Men kanske också vänskap, gruppgemenskaper, syskon, arbeten ja listan kan göras lång... Livet går sina svängar och det som för en vän är rätt väg att gå behöver inte betyda att man skall följa efter. Relationen behöver inte brytas men den kan gå i kras om man förtvivlad försöker hålla kvar det och krampaktigt hänger sig fast. Det finns nåd för alla tider brukar man säga och jag tror att det finns ljus för alla tider också. Ljus som vill lysa upp vägen vi går på och mod att släppa taget om saker som vi upptäcker att vi håller fast vid, som vi inte skall hålla fast vid. När vi släpper taget kommer det att finnas plats för nya områden som står där och väntar. Områden som inte får plats i våra liv så länge vi håller kvar i det gamla... När man har varit med en tid och som vi, mamma och pappa till några juveler så vet man att barnen inte försvinner utan det växer vidare till nya nivåer så till någon därute. Vänner kommer och går men några stannar alltid kvar,syskon tar vägar som vi inte skall följa men finns där föralltid. Arbetsuppgifter förändras... så till någon därute en uppmuntran...  Maybe its time to let go... :)) Everything its gonna be okey... :))

2 kommentarer:

siv sa...

Älskar denna sång och detta klipp. Jag kan ha svårt att släppa, NEJ inte barnen för det ligger i modernaturen att puffa ungarna över bokanten.

Men det andra i livet, vänner....det tar ont att gå vidare. Men du har helt rätt. förstås...Glad sommar på dig nu!

Katarina sa...

Det känns som om du "känner mig"...
Att släppa taget, är det värsta jag gjort..
Att inse att ensamheten är det enda som möter mig när jag kommer hem (förutom hunden o katterna då!).. Men tacksamheten att man "lyckats" och att dom lyckas, i sina liv är underbart!
Kram!