08 november 2011

Hållplatser

Vissa buss sträckor man åker är korta men de tar lång tid för att det är så många stopp. Har man bråttom är det ganska plågsamt och man sitter och längtar till att åka en snabbuss med ett eller två stopp. Har man gott om tid däremot gör det inte så mycket. Tvärtom har man fler möjligheter att kliva av bussen om man skulle känna att den antingen var på väg åt fel håll eller om man helt enkelt klivit på fel buss.
Bussen jag färdats på några år nu har haft många stopp, vissa perioder har det gått fort mellan hållplatserna andra gånger har det varit en ganska vilsamt resa. Den sista resan jag färdats på nu tillsammans med andra har varit väldigt guppig, skakig, kurvig och ganska många stopp men bussen är på väg åt rätt håll. En del har klivit av och en del klivit på men några av oss sitter kvar. Idag blev jag frestad att kliva av. Inte för att resan i sig är fel för mig utan för att två personer som fått betyda väldigt mycket för mig talat om att de kommer att kliva av vid de kommande stoppen. Rese sällskapet betyder väldigt mycket! Men något i mig säger att det är inte tid för mig att sträcka mig efter väskan och ta på mig jackan. Jag skall sitta kvar på resan och jag gör det för att jag vill det och för att jag inte är framme än. Rese vännerna som idag aviserat sin avgång klev på under en tid då de behövdes och för att de behövde det för sin fortsatta resa åt ett annat håll. Jag kommer att sakna dem Väldigt mycket! och det kommer att vara tomt på sätena bredvid mig, väldigt tomt! Jag vet, för det har hänt förut, att platserna kommer att tas av andra och det kommer att bli så bra. Men just i kväll tillåter jag mig att tycka det är trist, väldigt trist och tråkigt! .... Vem skall jag nu frustrera tillsammans med :) och vem skall jag nu kasta bollar till och få prata av mig inför? Ikväll vet jag inte, men i morgon är det en annan dag ... och jag kommer att se saker från ett annat håll en annan höjd. Men ikväll är det ett tomt blad...

1 kommentar:

Kristina sa...

oj vad bra du skriver, kändes som man var med dig. Hoppas du ändå ej förlorar kontakten med de som kliver av och att du får nya bollplank
Kram