Utsikt från tredje våningen

Jag har bildligt talat suttit där nu på tredje våningen i dagarna två och  fundrat, memorerat, talat med Gud, fått uppmuntrande mail och samtalat däremellan med dem som fortsatt kommer att sitta med på färden. Vi är av rörande ense om att det här kommer, trots att dörrarna öppnats för några att gå av, bli bra ändå... Det kommer att bli ordentligt bra! Så helt plötsligt när jag tittar ut från fönstret högst upp så ser problemen på min mark ganska små ut och överkomliga. Det drar till och med i smilbanden och allt känns så mycket bättre. Det gör det alltid när man är glad ... Så kanske något att göra, om det är samma sak med dig, kliv högre upp och titta ut så kanske din utsikt också är bättre. Förmodligen inte kanske du säger? Nej kanske är det så, men jag vill ändå drista mig till att säga ...det finns alltid något att fästa blicken på som gör att man orkar ett tag till.