12 november 2012

Stillhet en novemberkväll



Lugnet lägger sig här i huset redan efter middagen. Våra hemma varande barn är 15 och 13 och tycker själva om att ha tid för sig själva. Så småbarnstiden ÄR slut. Därmed inte sagt att omvårdnaden är slut, oh nej! Men lugnet är välkommet, tid att få sitta ned och samla tankarna och få ned några av dem på pränt. Tiden till att sätta sig har funnits men tankarna har på något sätt inte varit där. Huvudet och lite själen har varit tyst. Hälsosamt tyst kanske till och med :) Min bibel ligger framför mig trofast och inbjudande att läsa. Av någon anledning finns det ibland ett motstånd att öppna den. Inte för att det är tråkigt Inte för att den inte har hjälpt utan rätt och slätt bara ett motstånd. Ändå väljer jag att öppna den och är lika tacksam varje gång jag vunnit över motståndet. En tid bakåt har det känts lite tomt mörkt och  orken har lyst med sin närvaro. Kanske inte så konstigt för sorgen efter pappa har nog gjort det där hålrummet. Men just i kväll kommer orden från den gamla boken till mig ifrån Jesaja 9 Dock natt skall intet förbliva där sorg och ångest råder.. Det kommer en ny dag här på jorden men också en dag kommer det en dag då jag tror att jag skall få se min pappa igen.. Den tron lyser upp mörkret och sorgen känns inte lika tung längre...

Tag vara på tiden med de dina!


Inga kommentarer: