23 januari 2013

När luften går ur

Alla har vi väl någon gång legat på en madrass som sakta med säkert sjunker ihop och det spelar nog ingen roll hur mycket mjukt det finns på kroppen, det är väldans oskönt! Man lovar sig själv att aldrig mer sova på denna madrass...

Ibland går luften ur ens själ också, precis som med madrassen, sakta smygande och ibland som när någon sticker hål på en ballong. Vet inte vad som är bättre av de två alternativen. Frågan är vad vi gör då?
Jag väljer, efter att ha bråkat en stund med min själ, ett Halleluja. Det är du Gud som uppehåller min själ

Inga kommentarer: