30 november 2013

Sätter mig stilla



Det pratas mycket och det undras mycket. Mycket kan vara viktigt och väl behövligt att pratas om. Men när tyckandet och vetandet tar fart så blir vi så fastbinda och insnurrade i alla ord att vi knappt vet var änden är. Vad är sanning? Vad är värt att ordstrida för? Var är striden som jag väljer att strida? 
Just nu har jag en strid och det är med min fot och hur mycket jag orkar belasta den. Det betyder inte att jag struntar i att det finns viktiga frågor att prata om men om jag får välja så håller jag nog med en av ledarskribenterna på tidningen jag arbetar på Berit Simonsson läs den gärna.

1 kommentar:

Cece sa...

Underbar dikt! Rakt ända in i hjärtat!
Önskar dig och de dina en lugn och fin advent.

Kram