Trött av allt tyckande både verbalt och på pränt från de som har många åsikter om vår församling... Ledsen av alla verbala lustigheter från dem som känner lite skadeglädje och även hårda ord av krav från dem som minsann vet... sorgsen av all propaganda och akta er för detta... vill hålla för öronen så jag inte hör alla besserwisser som nog vet hur det skall skötas...
Det är i sanning en tomhet efter två människor som fortsätter vandra sin väg. Jag kommer inte att följa efter, jag är där jag skall vara. Men det är två vänner som jag tycker väldigt mycket om och därför gör det ont av både ledsamhet och kanske ibland ilska att de går. Om det är rätt eller fel väg de går ? De tycker det! Vem är då jag att hindra? Jag förstår inte men det jag förstår det är att jag har min väg att vandra och jag står ansvarig för den vägen en dag. Jag har fått lära mig att själv ta reda på, att själv lyssna och att jag också kan höra... vem lärde mig det? Jo han som nu går sin väg och efter att jag lyssnat och tagit reda på väljer jag att inte följa... Tack Ulf för de lektionerna.
Nu då... livet går vidare och framtiden ligger i Guds hand och jag kan skönja att den blir både upp och ner och varm och kall. GUD är densamme även om jag förändras hela tiden...
Ett vet jag och det är att jag snart skall ha semester...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar