Arbeta

Det har väl sin lilla tjusning trots allt, tänk att man kan sitta i sitt lilla rum och stänga dörren om sig och ha datorn som sin kompis och arbetskamrat och nå så många människor. Med risk för att låta vääldigt gammal nu så måste jag ändå säga tänk för 20 år sedan......

Nåväl här är jag och här blir jag nog ett tag till.....

Johanna is studying

The best place to do this is in the kitchen :-D when mom is cooking dinner ....

En varm uppmuntran av vår kärleksfulla dotter C

Vår kära dotter och storasyster till barnen uppmuntrade oss alla igår när hon hade köpt stora vackra gula rosor och ställt in i våra sovrum.

Liten som stor fick och vi blev alla lika glada denna höstruggiga oktoberdag i Fjällboskogen.

Tack C för din kärlek och omtanke!!

Film igen

MMM men denna gång med min vuxna dotter på 19, vi delar tycke för "Road to Avonlea".. och inte bara hon utan C och B har njutit av många härliga avsnitt tillsammans med mig, J håller inte med men jag undrar om han inte gärna skulle vilja krypa upp i soffan och kika han med någon gång. Så underbart njutbart att se detta okomplicerade liv, vackra natur och alla roliga personligheter. Hetty, Sara, Felicity, Olivia och sist men inte minst Gus! Mina flickors hjälte och första förälskelse.

Prince Edwars Island, some day som how så skulle jag vilja åka dit.

Över 20 år av barnfilmer

Vi insåg ikväll jag och min käre make att vi tillägnat nästan varje fredag kväll i över 20 år med att titta på barnfilm, tecknat som otecknat . Ikväll blev det V som fick bestämma och Lejonkungen gjorde comeback. Vi har väl några år kvar.... men va mysigt det är.

Man får flaschbacks vid flera tillfällen och minns vad de lite större barnen skrattade åt och inser att nu båda J och V skrattar åt samma saker...

Länge leve Disney

Tankarna från Fjällboskogen har varit ganska tysta

Mycket har hänt denna sommar. Började med student, 18 års dag, skolavslutning, 25årig bröllopsdag, lång semester i USA, en älskad 50 åring och en underbar fest för min make. Väldigt mycket roligt och minnesvärd. Resan gjorde susen och gav absolut mersmak. Fjällboskogen kändes väldigt liten efter denna resa. Upptäckten att vägen mellan hemmet och skola och arbetet är faktiskt väldigt kort och det finns väldigt mycket mer utanför den ramen. Det skall vi börja uppleva.

Sedan blir allt inte riktigt alltid som man tänkt sig. Man vill så gärna tro gott om både sig själv och andra. Men man hamnar alltid i den övertygelsen att den enda som är att lita på är "Fader vår". När det blåser är det det skrivna ordet som håller. Löftena som aldrig sviker.
Vi behöver påminna varandra om orden i denna sång.

Löftena kunna ej svika, Nej, de stå evigt kvar:Jesus med blodet beseglat Allt, vad han lovat har.
Himmel och jord må brinna, Höjder och berg försvinna,Men den som tror skal finna, Löftena de stå kvar.
Gör såsom Abraham gjorde, Blicka mot himlen opp!Medan du stjernorna räknar, Växer din tro, ditt hopp.
Tro, när det mörknar på färden, Solen ej slocknat har.Blott några timmar, och sedan Strålar en morgon klar.
Tro, när dig världen förföljer—Med dig i ugnen hetVandrar en “gudason” härlig, Prøvade, själ, det vet!
Tro, när dig vännerna svika, Tro, när blott en står kvar,Jesus, din vän, skall dig följa, Alla, ja, alla dar.
Tro under allt, som dig möter! Snart du ju hemma är.Då skall i åskådning bytas Det, som du trodde här.

Studenten, skolavslutningen, USA, sommaren, skolstart allt går för fort

OJOJOJ

Tiden bara rusar iväg, klockan tickar så fort... hinner knappt tänka känns det som.

Gud hjälp oss att tänka efter, att låta eftertänksamhet vila över oss. Hjälp oss att inte bara rusa iväg och glömmer bort att leva och att finnas till för varandra.