16 maj 2010

Jag var 11 år


Sitter hemma idag på förmiddagen och ser på Gudstjänsten från min församling , nyss var det presentation av 95 pastorer från 35 olika länder som utexaminerades från Pastorsutbildningen. När jag såg dem presenteras och såg deras glädje så mindes jag helt plötsligt den där kvällen hemma vid min säng. En alldeles vanlig kväll efter en dag utan något speciellt som hänt då jag fick en sådan oro i mitt hjärta, ville känna friden omsluta mig så jag ropade på mor och hon kom till min säng och vi böjde knä vid sängen och jag fick tala med Jesus och be honom vara Herre i mitt liv... Jag minns att jag fylldes av en sådan glädje och framförallt en så stor frid och det beslutet som jag då tog har burit mig hela livet.
Visst har det funnits dagar av tvivel och tillfällen att ändra mitt beslut. Men det hände något den där kvällen, inte känslorus utan en innerlig relation med skaparen, som ett ankare som sitter bergfast.... Friden som övergår allt förstånd....

2 kommentarer:

Anonym sa...

vad roligt att du delar med dig. Må friden flöda över dig just nu kram

Polargrevinnan sa...

Friden som övergår allt förstånd -
en önskan att still bedja om.
Tyvärr har jag inte funnit den.
Kram Viola